I januari 1933 lanserade Volvo den frambyggda lastbilen LV75 vid lastbilsmässan i Amsterdam. Den blev mycket populär som bas för bussar, men kundernas efterfrågan på F-lastbilarna var liten under 1930-talet.

Därför skulle det dröja över 20 år innan ännu en Volvolastbil av den här typen erbjöds som standardmodell. Under tiden gjordes konventionella lastbilar ibland om till F-lastbilar.

Snabbe blir berömd
1956 – samtidigt som Amazonen – lanserades L42 Snabbe. Den blev en omedelbar framgång. Det berodde inte bara på F-modellen, utan på den nya lastbilsseriens särskilda egenskaper. Detsamma gällde den något tyngre systermodellen, som lanserades 1957.

L42 ersatte L34, lanserad 1950. Jämfört med den modellen erbjöd den frambyggda hyttmodellen en mycket kortare hjulbas och totallängd inom en given och nödvändig plattformslängd. Det gav god manövrerbarhet i stadsområden med mycket trafik, bättre axellaster och perfekt sikt från förarsätet.

Lätt att lasta, mäktig att köra
Tack vare ramens utformning (som inte var rak utan nedsänkt mellan axlarna, så att plattformens lasthöjd förbättrades) var L42 Snabbe extremt lättlastad, även utan hjälpanordningar som kranar och gaffeltruckar. Prestandan var förträfflig, tack vare V8 motorn (!) som konstruerades och tillverkades av Volvo i Göteborg/Skövde.